Läkarbesök..

Idag ska man iväg halv 3 på läkarbesök. 

Får se hur de går. Blodprov och lite annat ska göras vet ja.

Så hoppas att allt går bra.

Vet inte hur ja ska säga att ja mår som gravid.

Illamående lite då och då. Yr och väldigt deppig skulle ja nog vilja säga.

Sen har väl allt inte flytit på som de ska heller.

Blir nog för mycket helt enkelt. Ser verkligen framimot att barnet ska komma.

Nått ja inte tycker om e att gå och vara gravid. Så mycket man ska tänka på.

(från person till person) Men om jag talar för mig själv så är de en hel del.

Och kul att man fått höra att de va nån som hade fött barn och barnet 

dött i födseln. (3gånger tror ja de va för samma person) pga RH-negativ.

Som man självklart är. 10% av befolkningen är tydligen de. 

Och då ska självklart Linda vara en av dom. 

Jaja jag vet att ja inte e så positiv längre. Men ser mest negativa saker tyvärr.

Längtar tills lillen slutat dagis så ska vi ut och leka (Bara ja inte mår allt för dåligt)

Nej nu måste ja återgå till plugget som ja inte fattar nått av.

Typ fått hjärnsläpp eller nått. 

Känner mig dummare åh dummare för var dag som går.

Skönt måste ja säga att bli av med hundarna iallafall.

Känns helt fel att säga så. Men när man bor i en två full i kartonger och skit. 

Och 3 personer och två stora schäfrar då känner man verkligen att de är för trångt!

Hållt på att gå under medans dom varit här. Men de fattar självklart inte karl min.

Måste hålla koll på Hugo varje sekund så han inte va på hundarna.

Lita inte direkt på dom. så Inte kunnat sitta en sekund.

Fick tillochmed ta med Hugo in på toa så fort ja skulle gå. 

Och blod överallt! (Dom löper) Nej Hund får vänta för min del. Då ska man ha hus 

och utegård om de ska va! Eller en liten vovve! 

Så idag fick jag tyvärr ställe de kravet ja aldrig velat.

Hundarna eller oss?! till Karln min.

Så 5idag flyttar dom. Så äntligen kan man städa och röra sig lite i lägenheten.

En månad kvar i helvete. Sen flyttar vi till slätta :)

Tjing!

Känner på mig att de är en Pojk!

Så tiden visar vad de blir. 

Om min teori stämmer att dom två första barnen dom flesta får 

är av samma kön, åh sen den tredje blir av de andra könet.

Tänkt åh funderat lite på mina vänner åh släktingar och de har varit så för alla.

Ca 30 st. Den enda ja kommer på e min faster som fick en av varje.

Så e 99 % säker på att de blir en pojk!

Tagen bild från google för att visa en pojk :)

Graviditets hormoner?!

Nu har allt totalt vänt.

Allt e bra.. Eller bra åh bra e de väl kanske inte direkt men barnet

blir kvar och vi ska försöka om på nytt.

Så den sista nästa månad flyttar vi ihop till slätta.

Va hos barnmorskan förra onsdagen och kom fram till att ja gått 11 fulla veckor

Så imorn börjar ja på den 13de veckan.

Beräknat den 9augusti enligt barnmorskans tabell.

Ultraljud blir i början av mars.

Ja e ju RH- negativ så blodprov åh andra tester kommer att göras.

Blodtrycket såg bra ut iallafall. Fick lämna urinprov åh de visade tydligen att 

de va så kallad äggvita i den. Så då varte mer tester.

Så på månda halv 3 e de dax för mer blodprover och urinprov.

Och nån slagt utredning som dom ska påbörja eftersom ja vart förlamad
när ja fick Hugo, så de inte händer igen.

Sen så har ja i över en månad fått nå prickar på inre låren som e blodfylda.

Och mer blir de bara. Så tog upp de med barnmorskan åh hon titta på mig
som ja va döende. Så fick ja en tid direkt av henne 
(som sagt, tills på måndag) så hoppaspå att de inte är nå allvarligt. 

Har aldrig haft såna förr. Vet att de här kommer bli en jobbigare 

graviditet än första. Men känner att de är värt de. 

Börjar inse mer och mer att jag ska bli mamma för andra gången. 

Och ser framimot de första skriket och den mysiga 
även kladdiga hyn mot mitt bröst

Kan meddela att för tre dagar sen så kände jag första rörelsen. 

Och även en gång igår morse. Va man känner igen saker. 

Trodde inte ja skulle göra de. Blir helt paff.

Helt underbart va de iallafall :)

Men nu säger ja Nattinatt och drömmer mig fram till sommaren!

 

 

            V,13

Floder av tårar

Hur mycket vätska har man i kroppen igentligen?

Så fort lillen inte kan se mig. Så känner jag bara hur tårarna forsar ur mig.

Känns som att dom aldrig ska ta slut.

Vet inte nå vad jag ska göra. 

Önska att de någon gång skulle finnas en enkel väg ut för mig,

men tyvärr så gör de ju aldrig de nå.

Vet inte vad jag ska göra längre, har sån beslutsångest.

Åh på tisdag finns ingen återvändo.

Saknar dej verkligen de gör jag. Funderat på om de kanske skulle funka 

bara vi fick en omstart och tog de lugnare. Lider verkligen av att se dej må så här.

Men kan ju glädja dej med att jag mår inge bättre jag heller.

Har nog aldrig mått så dåligt. Sovit ca 10timmar på 5 dygn nu. 

Kan inte koncentrera  mig i skolan. Trött hela dagarna. Mår skit rent ut sagt!

Sitter bara åh tänker på att mindre än två månader så skulle vi få reda på om

de va en flicka eller pojk. Och i går skulle vi igentligen varit och lyssnat på hjärtljuden. 

Tänker på dom där små händerna som greppar tag om ens finner. 

De första leendet. Dom första orden. Dom första stegen.

Se ditt leende när nykomlingen skulle kommit.

Hugo skulle få ett syskon att leka med om dagarna. 

Och jag vet att du verkligen skulle ställa upp till 100.

Så vafan e felet igentligen?!

Jo att jag har så svårt att lita på folk. Att dom verkligen kan förändras.

Orkar inte med en massa svartsjuka. Och hatar att bara sitta hemma.

De e inte jag! Jag vill att de ska hända saker. 

Ut på middag med vänner och bekanta.

Fika, shoppa, resa, ja en massa saker. Finns så mycket man kan göra.

Utan att de e alkohol inblandat i bilden.

Jag kan gå på fester utan att dricka. Tycker de e trevligt att träffa folket bara.

 Varför kan de aldrig vara som i början av ett förhållande för? 

Men tyckte de här gick lite väl fort som de kändes mellan oss brukar de kännas tidigast

efter ett år. Men de kunde väl va bra igentligen så man inte gör nå misstag.

Men nu e den stora frågan vad ska jag göra?!

Kommer jag göra abort så kommer jag må skit ett bra tag och jag vet att ja kommer anklaga mig själv för att jag dödat ett liv. Mitt barn. Hela livet ut.

Mår en idag dåligt för aborten jag gjorde för ca 5år sen. 

Men vet att hade jag inte gjort den så hade jag inte haft hugo idag. 

Så ja försöker se de positiva i de hela.

Men i de här kan ja nog inte se nå positivt. 

Om de nu skulle funka mellan oss så skulle jag självklart behålla barnet. 

Jag vill ju verkligen ha barnet. Men känner att ja klarar de inte om ja blir själv.

Så då e de upp till mig åh komma fram till om ja törs satsa på oss.

Och kan tro på att de kommer att bli bra allting.

Ska ta helgen för mig själv åh fundera riktigt noggrant vad de e jag verkligen vill.

Och vad jag egentligen känner inför allt.

Är jag redo?!

Blir inte alltid som man tänkt sig...

Kan man lugnt säga.. 

Från att gå till något som va så bra till att allt e borta.

För en vecka sen så planerade vi att flytta ihop och vi skulle ha barn med varandra.

Nu är allt de borta. 

Vet inte riktigt vad som gick fel.

Allt gick så fort fram och jag fick panik.

Jag försökte prata med dej men du ville inte lyssna.

Så till slut tröttna jag och insåg att jag inte mådde bra i de här förhållandet.

De va nått ja saknade, men vet inte vad.

Du fick mig att känna mig osynlig.

Så nu står jag här själv med ett barn imagen och ett på 1½år.

Så på tisdag e de dags för de sorgliga.

Ska till sjukhuset för att göra en skrapning.

Jag som alltid sagt att jag aldrig skulle göra en abort.

Men känner att jag klarar inte av två små helt själv, jag gör bara inte de.

Jag vet vad ni tänker nu. Hur kunde hon vara så dum att inte använda 

preventivmedel, då får man fan stå sitt kast.

De e lugnt, jag hade nog tänk lika dant.

Men trodde jag hade koll på dagar. 

Och såg till att inte ha sex under ägglossningen. 

Vi hade pratat några dagar innan om att ja skulle skaffa nå preventivmedel.

Men tyvärr så hans de inte med.

Mår skit över att veta att jag ska ta livet av mitt barn.

Men de e de bästa tyvärr. 

Vill inte att barnet ska växa upp med en mamma till nervvrak.

Jag vill att mina barn ska få en bra uppväxt. 

Med två föräldrar som älskar varandra, så dom får lära sig att man 

kan ha turen att hitta kärleken och leva livet ut med den.

Tyvärr så går de inte alltid som man vill.

Men hoppas på bättre lycka nästa gång. Och därför ja känner att jag inte 

tänker skaffa barn förens jag är hundra på att jag kommer leva livet ut med min karl.

Och när den dagen kommer, de visar sig. 

53,2 kg

 

Ca 9de veckan

Kex!

Kex! De e nog min bästa vän just nu.

Äta, äta åh åter äta hela dagen, Annars vart man liggandes.

Just nu snurrar allt i mitt huvud. 

Jag känner mig svag i kroppen, illamående och på riktigt dåligt humör.

Har tyvärr inte ätit ordentligt idag. 

Blir så här dålig så fort ja hoppar över över frukosten.

Men snart varte lite käk så hoppas på att piggna till då.

Men först ett varmt och skönt bad :)

PuSs!