Kan man lugnt säga..
Från att gå till något som va så bra till att allt e borta.
För en vecka sen så planerade vi att flytta ihop och vi skulle ha barn med varandra.
Nu är allt de borta.
Vet inte riktigt vad som gick fel.
Allt gick så fort fram och jag fick panik.
Jag försökte prata med dej men du ville inte lyssna.
Så till slut tröttna jag och insåg att jag inte mådde bra i de här förhållandet.
De va nått ja saknade, men vet inte vad.
Du fick mig att känna mig osynlig.
Så nu står jag här själv med ett barn imagen och ett på 1½år.
Så på tisdag e de dags för de sorgliga.
Ska till sjukhuset för att göra en skrapning.
Jag som alltid sagt att jag aldrig skulle göra en abort.
Men känner att jag klarar inte av två små helt själv, jag gör bara inte de.
Jag vet vad ni tänker nu. Hur kunde hon vara så dum att inte använda
preventivmedel, då får man fan stå sitt kast.
De e lugnt, jag hade nog tänk lika dant.
Men trodde jag hade koll på dagar.
Och såg till att inte ha sex under ägglossningen.
Vi hade pratat några dagar innan om att ja skulle skaffa nå preventivmedel.
Men tyvärr så hans de inte med.
Mår skit över att veta att jag ska ta livet av mitt barn.
Men de e de bästa tyvärr.
Vill inte att barnet ska växa upp med en mamma till nervvrak.
Jag vill att mina barn ska få en bra uppväxt.
Med två föräldrar som älskar varandra, så dom får lära sig att man
kan ha turen att hitta kärleken och leva livet ut med den.
Tyvärr så går de inte alltid som man vill.
Men hoppas på bättre lycka nästa gång. Och därför ja känner att jag inte
tänker skaffa barn förens jag är hundra på att jag kommer leva livet ut med min karl.
Och när den dagen kommer, de visar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar