Åh så va de den där förbaskade stoltheten.
Om man ände vågade säga va man tyckte åh kände.
Nej.. då biter man ihop. Åh allt e "bra"
Jaja.. nu händer de på riktigt iallafall.
Åh inget kan man göra.
Att man ska vara så rädd för att få de svar man kanske inte vill höra.
Men men bättre att gå åh fundera än att få fel svar åh må dåligt.. eller?!
Hade nog hoppats på nå helt annat innerst inne.
Två bitar av hjärtat borta.. inte mycket kvar nu känns de som..
Undra om man kommer våga ännu en gång i livet..
Kommer nog inte släppa in någon som ja gjort förr iallafall.
Känner att ja inte kan göra så mycket mer än ja gjort nu.
Slutat med allt som va fel.. men duger inte de så kan ja inget göra.
Någon lär de väl finnas där ute som accepterar en för den man e.
Sitter åh tänker på ett par goda vänner.
E så stolt att ni vågade satsa åh fortsätta trotts allt skit som hänt.
Speciellt för barnens skull.
Önska man hade dom krafterna som ni har!
Har man barn så ska man ju faktiskt kämpa för familjen.
Hoppas verkligen de håller för er iallafall <3
Att kämpa och hålla ihop för barnen är ju inte alltid det bästa. Ta steget ifrån, backa. Och är det meningen att man ska vara med varann så kommer det bli så.
SvaraRadera