Tankar

Har legat hela morgonen och tänkt på de här med kärlek.

Den är bra knepig.

Jag vet inte vad ja ska säga eller göra för att ni inte ska gå och må dåligt.

Hatar verkligen att vara hjälplös i dessa situationer.

Vill inte att någon av er ska få ångra er när de är för sent.

Detta är ett misstag man verkligen inte vill göra.

Ni kommer få gå med en klump i magen varje dag och känna att de är nått som saknas.

Och sen undra hur de skulle varit om vi gjorde si eller om vi gjorde så.. 

Vill inte att ni ska behöva göra de.

Kan förstå att man går varandra på nerverna om båda går hemma hela dagarna.

Men skaffa ett varsitt jobb och ut och gör saker med era vänner och inte ägna all er tid till

varandra bara.

Gaaahhh! vad jag hatar att vara så här känslig efter förlossningen!!!

Känner hur man håller imot tårarna så fort man läser något ni skrivit.

De va ni som höll mitt hopp kvar om kärleken. 

Och fick mig till att också vilja ha de ni hade.

De är upp till er hur ni vill ha de. Men tänk igenom detta ordentligt bara.

Jag kommer finnas här för er båda <3