Stress, oro och deprimerad..

Läkarbesöket gick hyfsat. Ska tillbaka på fredag med urinprov.

Och hoppas på att de ser bättre ut med den så kallade äggvitan.

Dom hade även diskuterat och gjort utredning på varför jag vart förlamad

när jag fick Hugo. Och de dom tror att de är, va att jag inte mådde bra i kroppen.

Stress och mycket oro runtomkring. (Sånt e mitt liv)

Så min kropp orkade helt enkelt inte med, 

en infektion i blodet slog ut min vänstra sida.

Så såg dom att jag åkt in och ut på akuten några gånger förra året pga att 

min kropp sa ifrån då med. Men då va ja bara svimfärdig och andningssvårigheter. 

Så nu sa dom till på skarpen att jag måste ta de lugnare. Och sluta stressa.

Inte de lättaste kan jag säga om man heter Linda!

Studier, hemmet ser ut som en ungkarls lya, Flytt, Läkarbesök hit och dit,

Deprimerad hela tiden. Och dåligt samvete för att jag inte leker med min

son så mycket som jag skulle vilja.

Vissa dagar kan jag vara på topp. Men tyvärr är dom väldigt få.

Sen går man ju åh tynger ner sej med saker som man håller inom sig.

¤¤¤TRO HOPP & KÄRLEK¤¤¤

Känner mig helt tom igen. Som om alla känslor i mig bara försvunnit. 

Känner inte för nått längre. Funderat länge på om jag ska ta den hjälp dom vill ge mig.

Och börja gå och prata med någon. Kanske vore bra att få ut allt som tynger en.

Kanske man lär sej att bita ihop igen. Har inte gått så bra på sista tiden. 

Tårarna kommer och går varje dag. Bröt ihop för att min son kissade på golvet.

Har bara varit så mycket på sista tiden. Försökt pratat med karln min, men 

inge framsteg där direkt. Så de har jag gett upp.

Kände lika som jag gör nu i förra graviditeten. Trodde jag mådde så pga 

ett dåligt förhållande men börjat fundera. De kanske e jag som gör nå fel. 

Eller nå känsloaktigt som händer när jag e gravid. Ser ju verkligen fram i mot

barnet. Och är verkligen lycklig över att jag ska få två underbara barn att älska.

Så vad e de som är felet?

Vill bara skrika ut JAG ÄR LYCKLIG!!! 

Men varför känns de inte som att de syns på utsidan.

Kommer inte ihåg riktigt när jag skratta sist. 

Ler ju åh sånt när jag är med min son så klart men annars. 

Hoppas på att jag finner hoppet igen!